Om forskningsprojektet som skapade MPM
Berättelsen om minnesplaneringsmetoder (MPM) började någon gång 2017 i Helsingborgs södra hamn, som nu skulle omvandlas i stadsutvecklingsprojektet H+. Mycket av det som tidigare funnits på platsen var borta; styckegodset, båtarna och varvet. Några av färjorna gick fortfarande, men alla de båtar som tagit helsingborgarna ut på semester till orter som Oslo, Köpenhamn, Grenå och Travemünde fanns nu enbart kvar i helsingborgarnas minne, något som det berättas om och som kanske finns på gamla fotografier. Och frågan är då vilken betydelse människors minnen och berättelser får i en stadsomvandlingsprocess. Får de ta plats eller glöms de bort?
Etnologen Elisabeth Högdahl från Lunds universitet och kommunikatören Jessica Engvall från Helsingborgs stad började intressera sig för detta. De letade upp några av dessa berättelser och det fanns flera helsingborgare som ville bidra. Det hela blev ett litet projekt i samverkan mellan Institutionen för Service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet och Helsingborgs stad. Det fick namnet Berättad historia som utgångspunkt för platsutveckling, för syftet var inte bara att samla in minnen och berättelser från hamnen, utan också att försöka skapa en process där dessa också på ett konkret sätt skulle kunna bli utgångspunkt för den omvandling som skulle ske. Projektgruppen utökades, då stadsbyggnadsförvaltningen och kulturförvaltningen också kom med. Projektet pågick från början av 2018 till mitten av 2019 och resulterade i många berättelser men också en litet utkast till hur platsutveckling utifrån minnen och berättelser skulle kunna se ut. Det blev en liten modell, en rapport, en stadsvandring och en hemsida som hamnade under projektet H+ som drev utvecklingen i hamnen.
År 2019 formades ett nytt projekt, Bygga och utveckla plats genom mänskliga minnen, som fick anslag av forskningsrådet Formas. Syftet var att den enkla modellen skulle kunna utvecklas till en färdig produkt, till en metod som skulle kunna bli användbar för aktörer som sysslar med platsutveckling på olika sätt. Lunds universitet var projektägare, och arbetet leddes av forskare. Elisabeth Högdahl var projektledare, och har drivit projektet tillsammans med kulturgeografen Ola Thufvesson och etnologen Anja Petersen. Kunskapsutvecklingen skedde genom samverkan mellan Lunds universitet och Helsingborgs stad. Järfälla kommun tillkom som samarbetspartner, det knöts kontakter med kommuner och arkitekter, och ett intensivt arbete tog fart. Det handlade om att förstå stadsutvecklingsprocesserna och se hur metoderna skulle kunna tillföra värden till dessa, det handlade om vilka behov som fanns hos olika aktörer och det handlade om hur alla kunskaper som tillfördes projektet skulle kunna presenteras på ett pedagogiskt och inspirerande sätt.
Sammantaget hade de båda projekten närmare 65 samtal och workshops, och utvecklingen skedde också i relation till konkreta stadsutvecklingsprojekt där metoden prövades. Det handlade om Helsingborgs nya översiktsplan, om en arkitekttävling till ett badhus och Jakobsbergs centrumutveckling. Det fördes också dialog med andra stadsutvecklingsprojekt, som ledde till nya insikter. Projektet pågick fram till våren 2022. Resultatet blev denna metodlåda. Det material som finns i metodlådan är utformat och skrivet av projektets ansvariga forskare, som också är ansvariga för innehållet.
Under dessa år har projektet samverkat med en mängd olika aktörer, och de har alla på olika sätt bidragit till denna produkt. Det är många som lagt ner timmar av arbete för att bidra till detta. Vi är oerhört tacksamma för allas medverkan och engagemang.