Platsutveckling är idag ett viktigt ämne för de flesta städer. Hur städerna ska utvecklas, byggas, byggas om och byggas ut berör många människor i en stad. Detta diskuteras och debatteras också på många olika sätt, och i många olika forum. Platsutveckling handlar ofta om att lägga pussel mellan olika aktörers idéer och intressen; politiker, tjänstemän, experter, byggföretag, arkitekter, näringsliv och invånare. Processerna styrs också av lagstiftning och olika styrdokument.
Hos vissa aktörer kan det finnas drömmar om att skapa något tilltalande som andra aktörer imponeras av – att sätta platsen på kartan och öka dess attraktivitet och hitta det unika som kan sälja platsen. Och vad är det då som säljer? Hur gör andra? Det kan tyckas vara lättare att inspireras av vad andra redan gjort än att vända blicken inåt och fundera över vilken slags plats det är som ska utvecklas.
Det gäller att inte glömma att platsutveckling i grunden handlar om människors vardag. Det är de som ska attraheras av platserna, känna sig hemma på dem och vilja använda dem på olika sätt. Genom lagstiftning och praxis säger vi att människor SKA få påverka hur deras platser utvecklas och förändras på olika sätt. Ibland gör vi mer än så och försöker involvera dem på olika sätt i processerna. Det finns risk att vi inte ställer rätt frågor, att vi frågar dem om saker de inte i grunden tycker är viktigt eller hinner fundera igenom. Vi lyssnar kanske inte alltid på människornas upplevelser av sin plats. Kanske kan det till och med upplevas som en smula tidsödande att lyssna på berättelser om helt vardagliga saker som känslan av att flytta in i en lägenhet eller jaga mördarsniglar i trädgården, eller om midsommarfirande, scoutlokaler och om hur jobbigt det var när barnen kräktes ner soffan på vårdcentralen.
Lyssnandets betydelse
Och det är ju lite synd om vi glömmer att lyssna. Människor som lever och rör sig på en plats har ju en unik kunskap om den, en kunskap som bygger på år av trampande på gator och torg, där platsen blir en viktig del av deras liv. De har minnen och berättelser som tillsammans skapar ett mönster, ett bricolage där varje lite bit blir en del av platsens unika karaktär. För varje plats är unik på sitt sätt, och det är också lite synd att inte ta tillvara all denna kunskap eftersom platsutveckling handlar både om att bygga väl förankrade och unika platser. Lyssnar vi inte blir det ganska svårt att förstå platsens identitet, för den skapas i första hand genom vardagen.
Hur hittar vi då denna möjlighet som utgörs av invånarnas minnen och berättelser? Det är inte alltid så lätt. Det finns inarbetade föreställningar om vilka historier som varit viktiga för stadens utveckling, oftast de som har handlat om makt och inflytande. Människor tror inte alltid att de har något viktigt att berätta. Vi har också en tendens att fastna i det materiella som finns kvar i form av byggnader och artefakter. Vi kommer ibland ihåg den skatt som finns i historiska uppteckningar och gamla bilder och glömmer kanske allt det som göms i huvudena på alla de människor som rört sig på platsen och använt den på olika sätt. Hur kan då dessa skatter användas och hur kan de påverka platsutvecklingsprocessen?
Varför har vi gjort minnesplaneringsmetoder?
Inledningsvis vill vi skapa förståelse för platsens och människornas berättelser och identitet. Vi ser detta som ett immateriellt värde, som kan förstås och användas på samma sätt som materiella tillgångar. Det handlar om hur det som betyder allt men som inte går att ta på kan användas för att skapa fysiska förändringar. Med minnesplaneringsmetoder försöker vi ta avstamp i det som betytt och betyder något för människor som lever på olika platser, och göra detta till användbara verktyg för platsutveckling. Vi har ofta en vana att hantera de materiella kulturvärdena, det kan handla om byggnader, delar eller rester av byggnader, offentlig konst, gärdesgårdar, vägnät, parker, minnesmärken och liknande fysiska spår i stadsbild och i landskap. Immateriella kulturvärden ter sig ofta mer osynliga, då de bygger på människors och minnen och berättelser; både individuella och kollektiva. De immateriella värdena kan handla om vardagliga aktiviteter, händelser och annat som fått olika former av betydelse för den enskilda människan eller för bygden, och dessa minnen och berättelser får ofta en identitetsbärande funktion för både platsen och dess invånare. De materiella och de immateriella värdena kan vara svåra att skilja åt, då händelser, aktiviteter och tankar ofta skapar fysiska spår i form av platser, byggnader, vägar, stigar. Därför är de immateriella värdena i form av minnen och berättelser ofta, men inte alltid, bundna till platsen där de utspelats. Vi vill visa att dessa immateriella värden även kan användas för platsutveckling.
Metoden MPM
Minnesplaneringsmetoder (MPM) handlar utifrån detta om att skapa metoder för att lyssna på invånarnas minnen och berättelser och sedan omvandla detta till praktiska verktyg. På denna sida hittar du vår metodlåda, där du kan få tips om hur du kan lyssna på människors minnen och berättelser på olika sätt. Du får också tips om hur du kan tänka för att samla ihop och systematisera materialet beroende på vad det sedan kan användas till. Du får också konkreta tips på hur du kan använda det insamlade materialet för att skapa platsutveckling på olika sätt. Vi som gjort detta hoppas att du får glädje av vårt arbete!
Arbetet med att utveckla MPM är finansierat av forskningsrådet Formas.